Huskvarnas BiblioBlogg

Udda händelser av Yllis Kap.7

Kapitel 7
Jag öppnade min dörr. Det var Sanna.
- hej, sa jag och kramade henne.
- hej, sa Sanna och gav mig en puss på kinden.
- redo att åka?, frågade jag.
- jag vill inte, sa hon. Jag vill vara här och kanske äta någon fin middag.
- Visst, sa jag. Vad vill du äta?
- kan vi inte se i kylen var du har så kan vi laga mat tillsammans, sa Sanna.
- Okej, sa jag.
Sanna sa något till mig men jag lyssnade inte.
Allt jag kunde se var hur vacker hon var i sin mörklila klänning.
- Nå?, sa hon.
- Oj, förlåt!, sa jag. Vad sa du?
- Om du inte har mat så kan vi köpa något, sa Sanna en gång till.
- Du!, sa jag. Jag har fått ärva allt från Kristian! 20 000 och lite antika saker. Inte illa va?
- Vad bra, sa Sanna. Du menar väl inte att det var bra att han dog.
- Nej, sa jag. Jag ska vara extra snäll mot Max.
Jag ska betala hans obetalade hyra.
- Vad bra, sa Sanna igen.
Jag hade lite köttbullar och potatis och det fick vi ta.
Mina ögon tittade hela tiden på Sanna så som hon tittade på mig med sina fina bruna ögon.
Vi var som gjorda för varann.
Det kände jag.
Jag skulle kunna gifta mig nu. En nöjd 34-åring skulle jag vara då.
Men det kallas att gå lite fort fram.
Det vill jag inte göra. Hon skulle tycka jag var knäpp.
Men jag är kär i henne och jag ska fria till henne.
Det ska jag!

Bläckfiskbyxan!

Bläckfiskbyxan har flyttat in på biblioteket

Missa inte bläckfiskbyxan, som Stockmakarens förskola har ställt ut i bibliotekets skyltfönster. Där finns också fina skulpturer och teckningar.

Skulptur Eva

Huset på Pastagatan av Simme Kap. 5

kapitel 5

Vi i familjen Svensson hade den största lägenheten eftersom vi ägde huset.
Min familj bestod av mamma Helen 32 år, pappa Patrik 35 år, jag Tobias eller Tobbe 11 år och min lilla äckliga lillebror Love 7 år.
Min pappa var en omtänksam och roliga man som jobbade som ekonomiansvarig på innebandyklubben, Pixbo Wallenstam, det var viktigt att säga Wallenstam tyckte han.
Mamma jobbade i styrelsen på Liseberg och hon var rolig och skämtsam, men ibland kunde hon vara sur för att det kommit lite folk till Liseberg eller av något annat skäl.
Ibland fick jag och Love gå in gratis på Liseberg, det tyckte Oscar var orättvist.
Jag själv och min lillebror gick på Göteskolan. Love var retlig och när han sa någonting om mig så slog jag honom så hårt jag kunde. Jag var oftast glad och gick i klass 5. Love gick i klass 1 och var lite udda te x att han slår sig själv ibland.
Vi slutade ofta tidigt på skolan. Så jag fick göra makaronerna och köttfärssåsen själv hemma, det var vår favoritmat. Men det förbannade irriterande köket var inte färdigt än och det var ett stort problem för oss i familjen.
 Vi gick alltid med Oscar och Filip till skolan. När vi gick hem ifrån skolan gick vi ofta till ” Bubs godis” och snodde lite godis, trots att det var olagligt. Men oftast hade vi med oss egna pengar.
Inne hos oss fanns det i den stora hallen en liten svart garderob med Frölundamärket på det klistrade jag ” haha”. En stor skohylla och en brun hatthylla med massa kepsar och mössor på.
I köket såg det stökigare ut, vi höll på att renovera vårt kök och vi hade bara fått in det svartvita golvet, spisen och kylskåpet än. Det stod en lång diskbänk i ek som stod rätt upp i köket. Microvågsugnen stod på golvet och var ansluten till väggkontakten. Nu är det klarpratat om detta fula köket.
i mitt sovrum hade jag vita tapeter med svarta stjärnor på. Jag hade grå skjutgarderob med spegel på. I garderoben fanns det mycket Marwintröjor och HM- jeans. Jag hade ett mörkblått skrivbord vid det stora fönstret. Där la jag alltid mina läxor. På golvet låg 2 små runda mattor i vit och svart färg. Min säng var en stor Hästenssäng med ett svart påslakan. I Loves rum var det mycket leksaker. Hans favorit var bionicle. Han hade en grön garderob med massa bionicle klistermärken på. Love hade en vit säng med ett grått påslakan.
I ena hörnet stod hans bionicle byggen och hans känsla nu var antagligen att han ville ha fler bionicler. Love hade ett litet skrivbord med en bordslampa på. Han hade också en liten tv och ett ps2 med massa larviga spel. Jag var så avundsjuk på honom eftersom jag slog sönder mitt ps2. I vardagsrummet fanns en stor svart hörnskinnsoffa med en divan till. Vi hade också en stor 50 tum plasma tv på väggen. MIn känsla var att tv:n var för liten och jag ville ha en större. Bredvid vår soffa fanns en stor golvlampa i grå färg. På det lilla ekbordet låg det mest reklamtidningar från Intersport, HM och MQ. I vetrinskåpet stod det fina glas från Orrefors och bilder ifrån våra resor. I mammas och pappas rum fanns en stor vattensäng med svartvitt påslakan.
En positiv känsla för mamma och pappa var att de snart skulle fira att de varit gifta i fem år, och då skulle det bli fest!
I deras garderober fanns mammas toppar, jeans och arbetskläder, och i pappas kavajer, jobbarkläder, t- shirts, jeans och kortbyxor. I  fönstret fanns det två vita tulpaner. På hyllan ovanför sängen fanns bröllopsfoton på mamma och pappa.

Udda händelser av Yllis Kap.6

Kapitel 6
Jag vaknade lugnt och fint och försökte somna om men det var omöjligt.
Jag vet inte om mamma och Stefan är i lägenheten än men jag somnade ganska sent och Stefan och mamma hade inte kommit hem från dejten då.
Jag klev upp ur sängen och gnuggade mig i ögonen.
Jag hörde bara fåglarna kvittra, inget prat.
Jag gick ut i hallen och tittade in i mammas sovrum. Ingen där.
Hon är nog ute, tänkte jag och tog på mig shorts och en T-shirt lite snabbt.
Jag gick ut och låste dörren och sprang ner genom det ekande trapphuset.
Jag stötte på Max där nere.
- Hej, sade han medans han slängde soporna i containern.
- hej, sa jag.
- kan du vara barnvakt ikväll?, frågade han när jag öppnade ytterdörren.
- Visst, sa jag. Vilken tid?
- Klockan 18.00?, frågade Max.
- Visst, sa jag. hejdå!
Jag sprang nerför stengången och ner i trädgården.
Stefan och mamma åt frukost.
- Åh, godmorgon gumman, sa mamma och pussade mig på kinden. Fråga hur vår kväll var.
- okej, sa jag. Hur var den?
- Fantastisk!, utbrast mamma.
Jag stirrade på dom.
- Vi såg en bra film och sedan somnade jag i Stefans soffa. Han sov i sängen.
- Kunde du inte komma hem?, frågade jag.
Jag väntade på er.
- Förlåt gumman, sa mamma.
Jag slängde i mig en macka och ett glas juice och satte mig ner för att sola i stolen.
Det var ett ljuvligt väder.
Det syntes att dom gillade varandra.
Mamma var lycklig och då borde jag också vara det.
Men pappa hade varit död i bara 6 månader och 4 dagar.
Men jag kan tänka i framtiden.
Tänk om jag får ett syskon eller tänk om mamma och Stefan gifte sig!
- Ånej, sa Stefan och hade tårar i ögonen.
Kristian har blivit mördad.
- Kära nån!, utbrast mamma och tröstade honom.
Jag öppnade ena ögat och såg att dom kysstes.
- Han var bara 28, sa Stefan och försökte hämta sig.
Jag måste erkänna att Stefan inte lät barnslig när han grät.
- Så, sa mamma. Hur ska vi göra ikväll?
Jag höjde ögonbrynen.
- vad ska vi göra?, frågade jag.
- Vi har planerat att hyra en segelbåt, sa Stefan.
Vi får passa på nu när det är härligt väder.
- Jag kan inte följa med, sa jag. Jag har lovat Max att sitta barnvakt.
- Det gör inget, sa mamma. Vi lovar att komma hem innan 10 ikväll.
Jag tittade på klockan. Klockan var snart 13.00.
Jag hade sovit länge.
Jag gick in och läste i en bok. Inte bra alls!
Jag letade i min filmhylla efter en bra komedi men istället hittade jag en film från min födsel till, ja, jag kanske var 8 år när filmen slutade.
Jag satte mig i min soffa och stoppade in DVD:n i DVD-spelaren. Den började med att mamma och pappa kom hem från sjukhuset med sin nyfödda lilla flicka. Jag.
-”Titta här älskling”, sa pappa till mamma och gjorde roliga miner så jag skrattade.
- ”Åh, hon är för söt”, sa mamma och nöp mini-versionen av mig i kinderna.
Nästa klipp var när jag fyllde 5 år.
Jag hade barnkalas.
Pappa hängde upp pinjatan i lågtaket och jag stod med ögonbindel och baseball- rack och med ett leende med glugg i på golvet och väntade. -”kör!”, sa pappa.
Jag fick aldrig tag i den så pappa tog ner den och vi fick slita sönder alla delar.
Sen kom mamma in med tårtan.

Jag fick tårar i ögonen och stängde av DVD:n.
Jag tittade i fönstret.
Mamma var där och städade med Stefan.
De skrattade.
De har en lycklig stund nu.
Kommer jag få ett lyckligt slut?

Huset på Pastagatan av Simme Kap. 4

Kap 4

Inne hos familjen Södergren bodde Sibel 34 år, Joakim 36 år, Oskar 11 år och Filip 10 år.
Joakim jobbade som cykelmekaniker på baksidan av huset och Sibel satt i styrelsen för Frölunda Indians.
Sibel var ofta iväg på resor i Sverige medan Joakim bara jobbade med cykelverkstade, det tyckte han var orättvist.
Oscar och Filip gick på Göteskolan i Göteborg. Oscar gick i femman och Filip i fyran. De tog alltid sällskap till skolan med mig.
Oscar var 160 cm lång och Filip tror jag var 145 cm lång. Joakim och Sibel var längre, Sibel var över 170 cm men Joakim var hela 189 cm, och han hade en stor ölmage.
Joakim, Oscar och Filip älskade att titta på hockey. De hade säsongsbiljetter till Frölundas hemmamatcher, favoritspelaren för alla tre var Tomi Kallio. Nyss berättade Oscar att de skulle gå på Frölundas alla slutspelsmatcher och att han var så lycklig och då blev jag avundsjuk.
Sibel hatade hockey. Hennes stora intresse och egenskap var att shoppa kläder. Hon gick ofta in på MQ för att titta på kjolar.
Inne hos familjen fanns en stor skjutgarderob i vit lack, den stod i hallen. En gammal brun skohylla och massa kepsar och hattar på den gula hatthyllan. I köket fanns en lång diskbänk i brun ek, och en vit Whirlpoolmicro.
Men det stora problemet i familjen var nog att Sibel höll på att bli arbetslös eftersom det fanns för många personer i Frölundas styrelse. I köket fanns även ett svart 4- manna bord med en röd blomma i mitten av bordet. I Filips rum var det blå bamsetapeter som hade funnits där sen han var liten, det tyckte jag passade till honom eftersom han var knubbig.
I den vita garderoben fanns det massor med Marwin-tröjor och chinos i alla färger. Man kunde även se en glimt av hans träningsbyxor och tröjor, eftersom Filip spelade i IFK Göteborgs p-99 lag.
Han hade ett blått skrivbord med en vit Packard-Bell dator på. På mattan var det ett stort märke med IFK Göteborgs logga på.
Däremot Oscar var en glad, smal kille som älskade hockey över allt annat. På hans stora blå säng var det ett Frölunda Indiansmärke på påslakanet. I den vita garderoben var det ordning och reda. Till höger var det en massa Fred Perry och Peak Performance tröjor. Och till vänster mest chinos och mjukisbyxor, men också några jeans. I de små lådorna fanns kalsonger och strumpor i alla märken. I ena hörnet fanns hans stora hockeytrunk eftersom det var hans klubb. På mitten av golvet fanns en Frölunda matta.
I Sibels och Joakims rum fanns en jättestor svart garderob med allt ifrån Sibels toppar och kjolar till Joakims jobbarbyxor och kavajer. Sängen var en stor dubbelsäng i vit färg. Ovanför sängen fanns en hylla med bröllopsfoton på Joakim och Sibel. I det lilla fönstret fanns gula tulpaner. Där fanns även en liten jordglob. I familjens vardagsrum fanns en svart 32- tums platt tv som stod på en vit tv- bänk. Det fanns en svart hörnsoffa i tyg ,med en stor divan. I vitrinskåpet fanns det massa glas av märket Orrefors och fotoalbum från familjens resor och äventyr.

Daniel fotbollsstjärnan i Edsbyns IF av Senci

Daniel och hans kompis ska åka på ett fotbollsläger men det finns bara 15 platser och av dom är det nu bara 5 kvar. Daniel och hans kompis börjar att klaga på varandra på träningar. Vem får stanna och vem får åka.
Läs den spännande berättelsen om Daniel

Spårlöst försvunnen… av Luceee

Jag heter Stella och är 22 år.
Jag har precis flyttat från mina föräldrar i storstaden till en mindre stad där min bästis Sandy bor.
Jag lärde känna de nya grannarna snabbt speciellt en av dom. Plötsligt försvann en av dem SPÅRLÖST…..

Hemligheten av Idis

Mitt liv är ett vanligt liv .
Min granne Klas Håkansson är sur för att jag kastade äpplen .
Fru Westberg som äger kiosken har börjat prata med morsan mycket det har hon aldrig gjort förut .
Men det värsta är att hon har börjat bete sig konstigt.
Hon åker till jobbet ofta fast hon säger att det är ett slit att jobba på sjukhuset , och hon är nästan aldrig hemma…..

Det är en stor hemlighet

Huset som Gud glömde av Daws Kap. 5

Kap 5
Michaell fick dra upp mig medans jag skakade av chocken.
Vi gick fram till den andra dörren som var lite finare än den första med ett stort handtag.
-Det här huset skrämmer mig, sa jag. Det är fult på utsidan men i lägenheterna är det inte äldre än kanske tio år.
-Vi får väl kolla, sa Michael.
Vi gick in och stängde dörren bakom oss.
Det var en ganska stor hall med beiga tapeter och på skohyllan stod ett par ensamma herrskor.
I vardags rummet var det också ganska fint och på väggen över soffan hängde det en stor tavla med en smilande familj på. Det var vita och nersmutsade tapeter.
-Det här känns verkligen inte bra, sa jag. Det känns som om någon tittar på oss.
Vi kollade på alla hyllor i både vardags rummet, det lite unkna köket och de två rummen, i det rummet som mamman och pappan sov i var det iordning gjort med bäddade sängar och på nattygsbordet stod det väckar- klockor och fotografin av barnen.
I barnens rum var det tvärt om mycket stökigt. Men vi hittade inte någon nyckel.
-Vi får gå ner igen, sa jag besviket.
Jag ville inte vara kvar. Vi aktade oss så att vi inte skulle ramla ner i hålet som hade blivit efter att jag trampade på den murkna brädan.
När vi kom ner från trappan möttes vi av en man. Han var stor och kraftig och hans ögon var svarta av hat!!

Huset med det olycksdrabbade bageriet av Simhopparen Kap.5

Kapitel 5.

- Hallå?, säger Anna när hon lyfter på luren som ringer på bageriet.
- Hej mamma, säger Signe nervöst. Mattias och Maja har också blivit sjuka, och ligger inne nu! Säg det till polisen genast!
- Men nej! Det här börjar verkligen gå mot fel spår! Jag ringer genast!
Hon lägger på och plockar fram Jeremys visitkort ur förklädesfickan och slår numret.
- Jeremy ? frågar Anna.
- Ja, är det du Anna ?
- Ja, det är jag. Jennas kompis Maja och hennes pappa Mattias ligger inne på sjukhus nu. Dom fikade här idag!
- Okej, jag hämtar upp dig. Vi kör till sjukhuset och så vill jag prata med dig.
- På en gång!
Hon går mot dörren och ser en lapp någon lagt på dörrmattan.
”Sluta lägga dig i vad som händer! Om polisen kommer och hittar mig, ska du få ångra allt!”
Nu var Anna frustrerad. Hon skyndar sig och vänder bageriskylten till ”stängt” och skriver en snabb lapp: ”stänger tidigare idag!”.
Hon går in till sin lägenhet och hämtar den beiga kappan. Sedan går hon ut till trottoaren, och där väntar Jeremy.
Hon hoppar in i polisbilen och de kör i väg.
- Vad har ni kommit på nu då ?
- Vi har analysen av kakorna. Det finns ett gifttigt ämne i kakorna,Lasse hann byta ut mjöl och socker och sen har du bakat på det.
- Men hjälp, är det farligt?
- Man kan dö, men den här gången var det inga stora doser i kakorna.
- Jeremy, säger hon precis när hon öppnar bildörren, de är framme nu.
Jag hittade den här vid bageridörren.
Nu är de inne och går fram till receptionen. 206 är rumsnumret till Jenna.
De går dit och finner Signe i en fåtölj.
- De testar alla tre nu. Vet ni vad det är konstapeln ?
- Det är ett gift.
- Åh nej!
Nu kom en sköterska fram till dom och Jeremy pratar med henne om giftet. Sedan säger hon att de får gå in och besöka sjuklingarna.
- Har någon ringt Engla ?, frågar Mattias.
- Ja, hon är på väg, svarar sköterskan.
Tio minuter senare dyker Engla upp, upprörd över vad som hänt. Hon pussar Mattias och Maja. Nu kommer doktorn in.
- Tyvärr måste alla gå nu, säger han.
- Men kan inte mamma vara här ?, frågar Jenna.
- Och min mamma,säger Maja.
- Jo, de kan få vara här. Sova här om de vill.
- Men det är klart vi vill, säger Engla och Signe i samma mun.
- Vi åker hem nu och hämtar våra och era övernattningsgrejer, säger Engla. Kom Signe!
- Och jag och Anna åker nu med, säger Jeremy. Anna, jag ska ta bort allt mjöl och socker från ditt lager och fixa nytt.
- Tack!, svarar Anna och de går ut till bilen.
När Jeremy släppt av Anna ser hon Signe inne i Signes lägenhet, vars dörr står öppen. Anna går in i sin lägenhet och sätte sig i soffan. Klockan tickar 16.00 och hon är trött efteren slitsam dag.
Jag tar väl och vilar nu då, säger hon och sjunker ihop på soffan och somnar oroligt.